-lu-

Så, idag har vi alltså spenderat lite tid på sjukhuset för att försöka få fason på lillhjärtat.
Men tyvärr så efter en massa våld så gick det ändå inte.
Bebben hade sjunkit så långt ner att den stabiliserat sig ganska bra i bäckenet.

Först gjorde de en ctg-kurva för att kolla allt.
Sen så gjorde de ett ultraljud först för att se hur stor bebben har blivit: beräknat 2450 g
Och för att se hur den ligger.
Efter det fick jag brickanyl för att få livmodern att slappna av. (De kollade även om/hur mkt jag var öppen)
Och sen så började de trycka och ha sig.
Är fruktansvärt öm just nu. Men efter en alvedon så kommer det nog att kännas bättre.
Inatt hoppas jag att jag får sova ordentligt.

Men som sagt, bebben ville inte göra som vi ville.

Första tanken var då att jag ändå vill föda även om det blir sätesförlossning.
Men efter att begrundat alla faktan så funderar jag på om det rent av kanske känns bättre med kejsarsnitt.

Det är så mkt som måste stämma för att det ska gå bra med sätesförlossning.
Först och främst så måste jag ha ett nog stort bäcken, ska in och röntga det imorgon.
Sen så ska det klaffa rätt med personalen som jobbar just då, för är det personal som inte är van vid sätesförlossning så gör de helst inte det.
Och sen så är det så mkt annat också, när värkarna börjar så måste de vara nog starka av sig själv och jag får inte gå över så mycket och det får heller inte bli en för stor bebis för att klara av sätesförlossning.

Så på grund av att alla dessa faktorer måste falla på plats för att sätesförlossning ska gå bra så funderar jag på att välja kejsarsnitt.

Som min älskade syster påpekade, jag kan ändå föda nästa barn normalt.