18/6
12.20 Förlossningstankar
Har just pratat med min läkare.
Hon har fått MR-bilderna och som hon uttryckte sig så har jag ett gott bäckenmått och därför absolut inte ser något hinder för vaginalförlossning än så länge.
Jag hann även ta upp med henne vad jag funderar på just nu och tänkte att jag kan dela med mig lite av det.
Nästan alla andra tycker att jag ska välja kejsarsnitt för att de är delvis rädda att jag ska bli avskräckt.
Men jag tror verkligen inte att jag blir det. För mig bryr jag mig inte så mycket om själva graviditeten och förlossningen.
Det är inte därför man skaffar barn.
Det enda jag verkligen känner om förlossningen är att jag helst vill slippa kejsarsnitt.
Så tanken är alltså, att så länge vi inte ser några större risker och svårigheter med vaginalförlossningen så är det det vi satsar på. Om bebbe börjar gå upp för mycket i vikt och tiden börjar rinna ut så blir det kejsarsnitt.
Men om den håller sig lite på underkanten viktmässigt som den gör nu så borde det inte vara värre än en kronbjudning. (Huvudet först)
Men dessa tankar ändras ju från minut till minut, ibland känns det som att kejsarsnitt är det absolut lättaste valet.
Och det är det säkert, men det känns inte rätt för mig.
Kejsarsnitt ska vara en sista utväg om jag inte klarar av vanlig förlossning.
Så vi får helt enkelt vänta och se med tiden hur allt utvecklar sig.
Den 23e ska jag in för att mäta bebben igen och då ska vi diskutera lite mer.
Nu är det bara 2 veckor kvar til beräknat datum.
Och nå mycket längre kommer det inte att dröja innan bebbe är ute eftersom det blir kejsarsnitt om vi passerar det datumet.
Jag längtar tills våran lilla rumpnisse kommer ut!
Har just pratat med min läkare.
Hon har fått MR-bilderna och som hon uttryckte sig så har jag ett gott bäckenmått och därför absolut inte ser något hinder för vaginalförlossning än så länge.
Jag hann även ta upp med henne vad jag funderar på just nu och tänkte att jag kan dela med mig lite av det.
Nästan alla andra tycker att jag ska välja kejsarsnitt för att de är delvis rädda att jag ska bli avskräckt.
Men jag tror verkligen inte att jag blir det. För mig bryr jag mig inte så mycket om själva graviditeten och förlossningen.
Det är inte därför man skaffar barn.
Det enda jag verkligen känner om förlossningen är att jag helst vill slippa kejsarsnitt.
Så tanken är alltså, att så länge vi inte ser några större risker och svårigheter med vaginalförlossningen så är det det vi satsar på. Om bebbe börjar gå upp för mycket i vikt och tiden börjar rinna ut så blir det kejsarsnitt.
Men om den håller sig lite på underkanten viktmässigt som den gör nu så borde det inte vara värre än en kronbjudning. (Huvudet först)
Men dessa tankar ändras ju från minut till minut, ibland känns det som att kejsarsnitt är det absolut lättaste valet.
Och det är det säkert, men det känns inte rätt för mig.
Kejsarsnitt ska vara en sista utväg om jag inte klarar av vanlig förlossning.
Så vi får helt enkelt vänta och se med tiden hur allt utvecklar sig.
Den 23e ska jag in för att mäta bebben igen och då ska vi diskutera lite mer.
Nu är det bara 2 veckor kvar til beräknat datum.
Och nå mycket längre kommer det inte att dröja innan bebbe är ute eftersom det blir kejsarsnitt om vi passerar det datumet.
Jag längtar tills våran lilla rumpnisse kommer ut!
Kommentarer
Trackback